annsi

Jag hade sovit sisådär två-tre timmar och Elias kom inte till ro. Inte alls. Inte över huvud taget.

Han blev trött redan vid 17-tiden, och jag som bara sovit tre timmar tyckte att det var otroligt skönt! I vanliga fall brukar jag påbörja nattningsrutinen runt 19-tiden.

Jag la ner honom i sin egen säng och gick och la mig i min. Jag skulle precis till att somna när han börjar gnälla. J jobbade kväll så jag var ensam hemma, det var alltså bara att pallra mig upp och trösta.

När han somnade i famnen var det bara ner med honom i spjälsängen igen. Försäkrade mig om att han sov och hörde honom snarka.

Precis när jag hade somnat så började han gnälla igen.

Upp igen.

Ner igen. Sover hårt, hör honom snarka. Jag lägger mig, han vaknar.

Upp igen.

Det slutade med att vi grät ikapp och jag tvivlade på mig själv som mamma. Efter mycket om och men, ett rop på hjälp till min egen mamma och uppsjalad i ringsjalen så somnade han äntligen och sov sedan sina vanliga 4-5h i sträck. När J kom hem från jobbet så hade vi ett långt samtal om förväntningarna på oss själva, varandra och Elias. han försäkrade mig om att mina tankar och känslor inte är onormala, och tröstade och lyssnade. Han är för bra den där J!

 

Idag lät J mig ta en ordentlig och välbehövlig sovmorgon, fast han behövde sova själv. Så underbar är han!

Men när han åkte till jobbet så började Elias skrika. Och gråta. Och skrika. Och gråta.

Jag blev frustrerad när inte ens bärselen fungerade. Så jag satte mig och ammade i soffan, mitt sista ess innan jag skulle bli galen och avgå. Samtidigt googlade jag efter historier där föräldrar i ren frustration har gjort illa sina barn. För min största rädsla är att i ett ögonblick av en sekund tappa självkontrollen och agera på impuls. Jag är livrädd för att skada mitt eget barn! Fast jag innerst inne känner att jag ALDRIG kommer göra det så är jag som sagt livrädd ändå. Men att läsa om andras öden hjälpte mig att återfå lugnet och när Elias vaknade så kände jag att jag kunde återgå till att vara hans glada och busiga mamma.

 

Senare på dagen tog vi en lång promenad med pansarvagnen och den var mestadels bra. Slutade iallafall på topp med att han låg kvar i vagnen på altanen och pratade med sina vagnhängen och jag sprang omkring inne och städade. När han tröttnade flyttade jag över honom till babysittern och han roade sig själv tills han somnade medans jag multitaskade med att plocka undan och titta till honom. Nu har han sovit i sin säng i ungefär två timmar. Jag ska också gå och lägga mig, men jag var tvungen att reflektera över det senaste dygnet.

 

Nåväl, det är nu gjort och jag har under tiden jag skrivit avnjutit en delicatoboll och ett par munnar vitt alkoholfritt.

Over 'n out!

-a

 

pansarvagnen, emmaljunga supernitro med superviking som liggdel